Hem
Att vakna och inte vilja kliva upp...
Att inte ha ork till att leka med sitt barn hela tiden tär på ens lilla hjärta..
Har mått dåligt sedan den dag Edwin föddes men det är något jag sett bort ifrån för man tänker ju att man ska vara på strålande humör då man får barn!
Mycket är nog mitt eget fel också för jag ställer så höga krav på mig själv och i längden orkar man inte.
Att varje dag måste ha städat , tvättat laga mat så den är färdig då Samuel kommer hem och vara en "toppenmamma".
Så fort jag kom i min ensamhet kom tårarna och livet kändes allmänt piss. Det enda positiva var ju Edwin.
Jag har nog alltid haft svårt att visa känslor och be om hjälp..
Så fort natten kom och Samuel somnade kom tårarna också och tankarna bollades runt i skallen och sömnen har därför varit riktigt dålig..
För ungefär en vecka sedan då brast allt! Då ville och kunde jag inte hålla tillbaka känslorna längre och tårarna forsade ner.
Jag kände då att det inte var "normalt" och kontaktade då Barnmorskan som kom hit dagen efter och vi pratade ett tag. Hon tyckte jag inte det hade gåt för långt för jag fick ju fortfarande kontakt med Edwin och hon såg glimten i ögat då jag såg på honom..
Men vi skulle hålla fortsatt kontakt för att ta mig igenom detta..
På onsdagen då ringde Samuel till mamma och berättade som det var och hon kom ganska snabbt därefter. Jag åkte på affären för att handla mat inför helgen.
Vilket jag inte visste var att det skulle bli det värsta affärsbesöket någonsin.
Så fort jag kom in blev jag alldelens kallsvettig kände mig instängd och ville bara ut för att få ordentlig luft.
Hela vägen hem grät jag för att en sån enkel sak kunde vara så svår!
Och att träffa min egen släkt skulle visa sig vara jobbigt också..
Snälla mamma och pappa har låtit oss sova där i helgen och tagit Edwin på natten så jag och Samuel fått sova i husvagnen i lugn och ro.
Dom köpte även tabletter på hälsokost för sömnen och för att bli piggare..
Vet inte vad jag skulle gjort utan familjen dom ställer verkligen upp i vått och torrt.
Till alla som känner likadant där ute be om hjälp och var inte rädd att berätta hur du känner.
Jag är inte "frisk" än och det kan ta veckor, månader, år men jag vet att det kommer bli bra för jag har sånt underbart stöd både från min familj och från Samuels familj..
Det kommer ta ett tag innan jag känner mig redo för att träffa folk igen men det kommer när det kommer..
Ska inte stressa fram något..
Det jag ska göra nu är att göra saker jag tycker är kul och få mer hjälp av Samuel på natten.. <3
allt kommer lösa sig tillslut, har man bara tro på det så dår det.
du är en stark människa! kom ihåg det.
Älskar dig mitt hjärta, å edwin har aldrig kunnat få en så fin och kärleksfull mamma, Och du vet att vi finns 24 timmar på dygnet för er, med stor kärlek från mamma
åå, gud va jag börja grina:'( Vill inte att du ska må så dåligt! Hoppas du blir bra fort. Mångamånga bamsekramar till dig! Du är stark! <3
Men gud gumman! Jag visste inte att det var så allvarligt när jag träffade dig när ni stannade till vid vägen. Men allt kommer att bli bra! och du vet att det är bara att ringa om du vill prata! tänker på dig/er. Kraaam! <3
Hej lilla gumman. Det är inget ovanligt du råkat ut för, men vi pratar inte så mycket om det. Du har ju själv insett nu att vi inte vi inte är några supermänniskor, då blir du piggare fortare. Vi vill så mycket, helst unga mammor. Du kommer att bli bra , men låt det ta sin tid. Ta all hjälp du får med det vardagliga. Jag har själv varit där, men hos mig släppte det ganska fort när jag insåg att det var jag själv som hade kraven på mig. Du har en härlig liten familj och är en underbar liten mamma. Sömnbrist tär, så ta hjälp och sov så mycket du kan. Du kommer att bli pigg och få lusten och glädjen tillbaks. Men till dess vila, promenera, gosa med familjen. Det finns inga måsten , det har jag lärt mig, men jag har ju varit med ett tag, men jag har varit där du är nu så jag vet. Det blir bra. Bamsekramar till dig.
Du ska veta att det finns massor av vänner runt omkring dig som bryr sig om dig, natt som dag.
Kämpa på och försök njuta av vardagen med din familj <3
Massor av kramar från oss
Men kära hjärtan......Blir så att mina tårar rinner utför min kind då jag läser detta du skrivit.....
Väldigt starkt gjort av dig att skriva om allt detta och om hur de känns för dig. Behöver du hjälp så tveka inte hör gärna av dig fast jag vet att de e svårt att be om hjälp. För man vill ju inte visa andra hur man egentligen känner och framför allt hur man mår.....Jag e sån människa oxå. Har väldigt svårt att be om hjälp. MEN man måste annars orkar man inte....Så snälla, tveka inte...Kan jag, så hjälper jag gärna till.
Många många kramar till världens bästa Emelie....
från mej, Lotta
Gumsan...styrkekramar till dig.
Du vet var jag finns om det är något.
Ingen rolig läsning det här inte... Känn lugnet nu framöver och ingen stress och press! Det enda som är viktigt är att DU och familjen mår bra!!!
Kramar från oss!
Vad jobbigt att höra tt du inte mår så bra, men jag beundrar din styrka att våga be om hjälp och även berätta här hur du har det.
Jag tror på dig och önskar både dig och er all lycka =)
Lät inge vidare det där, men du är ju så klok! släpp dom där höga kraven och försök att bara vara emelie, ja känner iallafall ingen bättre emelie än just du!
Ja har ganska ofta ostädat å ganska ofta ingen färdig mat på bordet, men man överlever ;0)
Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det.....njut av bebistiden och va bara den där braiga emelie ja känner :0)
annars skickar jag spöklastbilen på dig you know...
Du gör det bra Emelie! Även om det är jobbigt kommer det att göra dig starkare! Massa kramar till dig!
Emelie, du är verkligen stark som berättar. Du har redan insikt och det gör att det kommer att bli jättebra. När jag har sett hur mycket du har orkat och gjort varje dag sedan Edwin kom så har jag förundrats över att det går. Jag minns när jag fick Erik, så gick jag runt i morgonrock på dagarna för att jag inte hann annat än att ta hand om honom. Det är fullt upp med att ta hand om en baby och dig själv och att Samuel och du hinner ses. Allt annat får ni hjälpas åt med. Ta ett djupt andetag, sänk axlarna och känn inga krav, Edwin har den bästa mamman han kan få och Samuel den bästa flickvän han kan få - va rädd om dig! Hoppas vi kan ses hos oss i stugan i sommar! kramar Lena
Blev alldeles rörd när jag läste... Jag tycker verkligen att du är modig som kan erkänna dina brister! Det är det som gör dig till en toppenmamma! :) Jag hoppas verkligen att allt löser sig och jag skickar med styrkekramar och ett lycka till i framtiden! :)
