Jag har börjat drömma sjukt många mardrömmar nu för tiden. Bara i natt tro jag att jag vaknade 3-4 gånger och sen när jag somnade om kom det en ny :/ drömmer mycket om att jag och min familj far illa och jordensundergång.. Är less på dom jag vill ju sov i lugn och ro och drömma om nå roligt.
Nä nu ska jag göra mig färdig för jobbet ikväll jobbar jag 15-20 sen imorgon blir det sundsvall ser jätte mycket fram emot seminariumet självklart att få träffa jennie och lilla mio :)

Igår var jag till Susanne och fick lite god mat, vi tittade på tv och hon hjälpte mig med att färga håret.
Tycker det är roligt att exprementera lite och denna gång vart jag mycket nöjd :)
Ne nu ska jag skriva en handlingslista till kvällens mat. Det blir ett nytt recept så jag hoppas det blir ätbart, och blir det kommer receptet upp här ..

Testar bara om det funkar med mobilt.

Citrondoftande yoghurt och kokospaj

Ca 12 bitar

 Pajskal:

3dl vetemjöl

125 g smör

1 ägg

Fyllning:

125 g smör

5 dl socker

4 stora ägg

1 citron

2 dl turkisk yoghurt

150gr kokos flingor

GÖR SÅ HÄR

1.    Sätt ugnen på 200grader

2.    Mixa smör och mjöl i en matberedare. Tillsätt ägg och kör till en deg. Tryck ut i en form och låt vila ca 20 min i kyl.

3.    Förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca 10 min. Sänk sedan värmen till 175 grader.

4.    Fyllning: Vispa smör och socker poröst i en bunke med elvisp. Vispa i ett ägg i taget.

5.    Skrubba citronen, rivskalet och pressa ur saften. Häll i det och yoghurt och kokosflingor.

6.    Häll i fyllningen i pajskalet och grädda i nedre ugnen ca 45 min..

Sikta gärna på lite florsocker strax innan servering.

Omslaget till Malin Sävstams bok "När livet stannar" visar ett silversmycke hon fick av sina vänner när hon varit med om det värsta någon kan tänka sig - hon hade förlorat sin man och sina två yngsta barn i flodvågskatastrofen. På ett hjärta av silver som symboliserar mannen Mats vilar tre små silverbrickor med barnens namn ingraverade. Axel är sonen som överlevde tillsammans med Malin och boken är en berättelse om deras sorg och deras väg tillbaka till viljan att leva.

   Det är en upprörande och sorglig bok, skriven av en kvinna som fram till annandag jul 2004 hade levt vad hon själv kallar ett "prinsessliv".  Också efter katastrofen är hon på många sätt priviligierad - hon har ett stort och resursstarkt nätverk av släktingar och vänner som sluter upp omkring henne på ett makalöst sätt. Den professionella hjälpen hon får är också oerhört betydelsefull, framför allt den som prästen Louise Linder ger under oräkneliga timmar av tröst, stöd och samvaro.

Men ändå. Ändå är Malin Sävstam en bräcklig människa som själv måste bestämma sig för att gå vidare i livet. 

  "Hur ska vi orka möta allt som är välbekant och som varit en del av vårt gamla liv? Hur ska vi klara alla möten med dem som kände oss när vi fortfarande levde?" tänker hon en vecka efter katastrofen. Två år senare kan hon allt oftare uppskatta den andra chans hon fått i livet genom att överleva.

Hur det gick till, hur hon och sonen genomlevde de två första åren efter katastrofen berättar hon i en ärlig, blottläggande och bitvis väldigt vacker text. Läsaren står bredvid henne och får på ett mycket ovanligt sätt verkligen vara med i sorgens alla stadier.

Louise Linder bidrar också med ett efterord i boken.