.

Allt började på Torsdag kväll. Samuel hade precis kommit hem från jobbet i Umeå och vi åt en god middag och kollade på film vi hade hyrt. Jag kutar iväg på toa och kissar och hinner inte mer än ut därifrån då det börjar droppa. Jag trode jag kissade på mig och satte mig åter på toa då det fortsätter droppa lite i toan. Tillslut inser jag att det måste vara nånting på gång så Samuel ringer in till BB eftersom jag bara skakar och får inte fram många ljud. Men tillslut får jag prata med Barmorskan och hon tycker vi ska komma in på kontroll.

Yra som höns kastar vi ihop lite kläder ihop om att vi ska åka in och komma därifrån med vår bäbis. När jag står uppe och byter om sipprar det ännu mer nedför benen och jag lägger på 2 lager binda som jag måste byta uppe vid bilen eftersom dom var genom blöta. Halvliggandes in till BB hiner jag tänka så otroligt mycket. Kommer allt gå bra. När ska det börja göra ont mm... Inne på BB möts vi av en jätte gullig barnmorska eller jag alla den helgen var jätte bra. Vi sätter på en kurva för att se att allt var bra med mig och bäbis.

Vi får övernatta i hop om att värkarna ska dra igång av sig själv. Fredag morgon blir vi hemskickade eftersom jag inte hade nå värkar och dom inte ville sätta igång mig för jag bara var i vecka 36+4. In på Lördag och sedan hem. In på Söndag och sedan hem. Vi som hade hoppats på att han skulle komma snart! Men på måndag hade dom tänkt sätta igång mig om det inte hade startat. Det roliga med det hela är att ingen hade en aning om vad vi hade för oss då. Vi ljög för alla eftersom vi inte ville oroa någon i onödan. Söndag kväll kl 22.30 då jag ligger i sängen och ska sova känner jag något konstigt i magen. Ungefär som mensvärk. Ner på toan och smärtan blir bara värre. Jag kände mig nästan förstoppad också.

Vi 4.00 klarade jag inge mer. Då väckte jag Samuel och sa att det var dags att åka in! Inne på BB får jag sätta mig i duschen och det hjälper verkligen mot smärtan i början! Det rekommenderas varmt. Men tillslut då inte duschen lindrade var det lustgas som kom fram. Det var en otäck känsla men ack så skönt att slippa smärtan för en stund. Men jag missbrukade visst det så tilltlut hade det ingen värkan heller. Det ökadas till 70% som är max men hjälpte inte heller. Vid 12 tiden var jag öppen 2 cm och samma sak vid 14 vilket var jätte jobbigt att höra att det inte hade hänt mer!. Eftersom jag inte var öppen mer kunde dom inte lägga Eda.

Så jag fick morfin i benet men det hjälpte inte heller! Jag höll på bli galen av smärtan, det gjorde ju så ont! En smärta som inte går att beskriva med ord!. Barnmorskan kände åter igen och jag var då öppen 4 cm. Äntligen skulle jag få ryggmärgsbedövningen som jag verkligen hade sett framemot. Men besviken vart jag då den inte tog bort den jobbiga smärtan nedåt.
Det tryckte på nå fruktansvärt. Vid 18.59 kände jag att jag inte ville hålla tillbaka längre, det tryckte på för mycket nedåt. När hon då kände och sa att jag var helt öppen och att det bara var att krysta vart jag nästan lite rädd. Redan? Men ack så skönt att det inte skulle dröja länge innan jag skulle få se Han eller hon? Jag vi fick ju reda på UL att det var en grabb men man kan ju inte vara 100.

Efter 30 min krystande och vi fick även känna huvudet då det var på väg ut Så var han äntligen här.Vår älskade son! Jag hamnade i ett lyckorus och grät inte ens. Det trode jag verkligen jag skulle göra men jag vara bara så otroligt glad. Så 19.29 17/1 är han född. Han vägde då 2690g och var 49 cm lång. Samuel fick klippa navelsträngen också.

När vi ringde till våra föräldrar vart dom rätt så chockad. Dom trode ju också det skulle dröja en månad till ungefär :) men ack så glada alla vart!

Det hemska är att papporna inte får vara kvar på BB utan dom måste åka hem!. Så första natten var väl lite jobbig men han sov ju som en stock så det var lugnt. Värre vart det då han bara skrek och skrek och min mat hade ju inte kommit igång så han var ju säkert hungrig mest hela tiden. Att inte kunna ge sin son mat och tröst var jobbigt och hårt.

Men efter första natten hemma ca 3 dagar efter födseln kändes det som jag gjort en plastik operation. Brösten kändes som nå bomber och Samuel höll på smälla av då han såg dom. Sprängfyllda med mat! Äntligen. Nu var han äntligen en nöjd liten pojk. Han har faktiskt sovit bra sen vi kom hem och vaknat bara med 3 timmars mellanrum. Men varje gång han fått mat vill han somna tätt intill mig i sängen. Lyfter vi över han i tullan blir det ett farligt gnäll. Men det är ju så mysigt att få ligga och mysa med Edwin så jag klagar inte. :)



Har verkligen försökt förkorta det hela men ändå blev det så långt. :)


Den värsta och starkaste värken



Det roliga är att andra natten på BB kom min barndoms vän Lisbeth in på mitt rum.
Hon fick en liten son också. Så vi bodde på samma rum i 2 nätter :)

En liten snål del i mig säger jämt att det där kan du bygga själv. Har sett ett skötbord som man her över spjälsängen som kostar ca 700. Men jag tänker ge mig på att bygga en själv. Ja Samuel kommer vara med till största del men jag kan ge order :) Sen så skulle jag vilja ha ett litet sängbord bredvid sängen där jag kan ha alla mina piller, tidningar mm. Så jag håller på klura på en bra ide och tänker bygga ett själv :)

Mindre än en månad kvar nu. Nu börjar det bli jobbigt och jag ser gärna att vår lille i magen snart kikar ut :)
Denna vecka har det varit barnmorske besök (rutin) och ett vårdcentralbesök pågrund av urinvägsinfektionen..
Här kommer några bilder som blev tagna ikväll :)






Från och med nu går de flesta på kontroller en gång i veckan eller varannan vecka. Är detta din första graviditet har barnet förmodligen fixeras sig i bäckenöppningen nu. Magen sjunker ner och det blir lättare att andas men du kanske behöver kissa oftare.

Nattsömnen blir ofta avbruten då du behöver ändra läge med kroppen. I boken Mammapraktikan kan man bland annat läsa om praktiska sovställningar för höggravida. Passa annars på att fråga din barnmorska vid nästa besök. Det kan hända att du även drömmer mycket och att drömmarna är ovanligt livliga. Många är de tankar som du bearbetar inför förlossningen och den nya familjen.

Barnet är i princip helt fullgånget och väger ca 2,8 kg. Längden är ungefär 34 cm från huvud till stjärt. De sista veckorna ska barnet äta upp sig för att klara livet utanför livmodern. Vid det här laget har du märkt att barnets rörelser har förändrats, vilket beror på att det är trångt i livmodern. Du känner antagligen bara benen och fötterna som sparkar, huvudet som studsar mot bäckenbotten och armarna med svagare rörelser. Dock brukar rörelserna upplevas som kraftfullare och tydligare. Ofta kan man se konturerna av en armbåge eller häl som putar ut mot huden. Även om rörelserna ändrar karaktär bör ingen dag förflyta utan några livstecken från barnet. Kontakta din MVC inom 72timmar om rörelserna minskar i antal. De sista veckorna kan vara tröttsamma. Ditt barn kommer att vara tre gånger så tungt vid födseln jämfört med vad det var i v.28.