Kära morfar nu är din strävan slut.
All smärta den är borta och du får vila ut.
För allt vi vill dig tacka, för din kärlek, för din omsorg och all möda.
Det fanns för oss alla ett rum i ditt hjärta, för alla utav oss du gjorde ditt allt.
Du deltog med oss i vår glädje och smärta.
Tack kära morfar, tack för allt.
Tack för all ömhet vi såg i din blick.
Du hade ett hjärta så innerligt gott.
Minnet lever det kan ej jordas.
Det kan ej gömmas bland stoft och grus.
Nej, det ska leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindenssus.
Klockorna ringa så sakta till ro, nu har du funnit ett lugnare bo.
Aftonens stjärna lyser så blind.
Sov lilla morfar, Vila i frid ♥