I helgen kände jag en olust i magen. Inte riktigt ont men väldigt obehagligt. På söndag eftermiddag går jag och lägger mig och värken börjar ta till. Jag kan inte ens gå upprätt.. på måndag morgon vid 5.30 ringer jag 1177 som säger åt mig att åka direkt in till akuten. Så kl 6.30 kommer jag in och dom klämmer och känner. Nu har smärtan gått ner på höger sida. Jag könde direkt att det var blindtarmen. Men enligt doktorerna fanns inga tydliga tecken på blodproverna trots att crpn va på 47.. normalt ska den inte vara över 10. Får en massa morfin, primperan, suppar men inget biter på mig. Sen blir jag skickad upp till gyn och fick vänta över en timme innan jag får komma in till en bra man som säger att crpn har inget med det han ska kolla upp men att han ändå ska göra en ordentlig koll. Allt ser bra ut. Sen trycker han på magen å ja skriker till. Då säger han jo men det där är blindtarmen..  Får stanna på obsen över natten. Vid 1 på natten vaknar jag av hjärtklappning och börjar kräkas av morfinet. 

Dagen efter så vet doktorn fortfarande inte vad som ska ske. Förren kl 15 då dom skckar mig på ct buk..

Strax efter kommer en st läkare in och frågar om jag ätit idag. Ne jag har inte kunnat äta på 2 dygn. Sen kommer hon tillbaka med kirurgen som säger arr blindtarmen ser tjock och styv ut. Men att jag kan få gå hem med antibiotika och att det kan gå över men jag bad att få ta bort den. Fick hoppa direkt in i duschen och rullade sedan upp på oda. mycke förberedelser. Sedan fick jag ett medel som gjorde mig alldelns snurrig och sen sa han att nu ska du blunda och somna. Ne tänkte jag, ja kommer aldrig kunna somna. Sen vaknar jag av att dom säger nu kan du vakna. Operationen hade gått bra. Och nu återstår bara läkning. Men ibland blir man irriterad på sjukvården när man ställt sin egen diagnos när man kommef in men får inte riktigt hjälp förren x antal timmar senare.